Historia
Trähusstadsdel från 1700-talet framåt
Stadsdelen Norrmalms eller Skatas trähusområde räknas till de viktigaste, enhetliga trästadsdelarna i Finland. Stadsstrukturen i Norrmalm grundar sig på en rutplan och har bevarat sin traditionella skala. Bostadshusen i trä är huvudsakligen byggda i en våning. De ligger vid gatulinjen medan gårdsbyggnaderna finns inne på tomten. Gatorna är tämligen smala och träplanken som omger tomterna påverkar gaturummet.
Norrmalm ligger norr om Jakobstads stadskärna. Strengbergs tobaksfabrik utgör gräns mellan Norrmalm och rutplanestadsdelen. Skataområdet norr om fabriken kan nås via en välvd port som byggts över Alholmsgatan mellan fabriksbyggnaderna.
HISTORIA
Den första bosättningen på Norrmalm härstammar troligtvis från 1730-talet. Ortnamnet Norrmalm förekommer första gången i den av Gutzén uppritade kartan från år 1754. I den av Forsén år 1783 uppmätta kartan har två rektangulära kvarter märkts ut på området. År 1800 ägde folket sju av de elva numrerade kvarteren som låg längst i norr. Områdets faktiska bosättning hade vuxit mer än så och var mera utbredd, men det tog årtionden innan man beaktade det på officiellt håll.
De oregelbundna kvarteren norr om stadskärnan fick bosättning efter att tobaksfabriken grundats på 1700-talet. Det lilla området vid Hamngatan och Loveret förekom första gången i stadsplanen 1735. Vid dessa gator uppstod små sjömansstugor på 1700-talet och i början av 1800-talet. Området fick rutplan år 1821, då stadsplanen för Jakobstad utvidgades enligt lantmäteriingenjören Carl Gustav Holms plan. Avsikten var att ge tomtmark åt sjömän och arbetsfolk och då kunde gatorna vara smalare.
Efter stadsbranden år 1835 blev den fattiga befolkningens andel på Norrmalm ännu påtagligare, eftersom de förstörda södra stadsdelarna reserverades för de rikas användning. Norrmalm utvidgades under senare delen av 1800-talet både mot öster och väster och vid övergången till 1900-talet hade stadsdelen i huvudsak sin nuvarande form. Byggnaderna var trähus i en våning.
År 1966 fastställdes en ny stadsplan för Norrmalm, som skulle ha förändrat området till ett höghusområde. Stadsplanen fick dock inget fotfäste eftersom ägarna inte var villiga att sälja sina fastigheter. Stadsplanen upphävdes år 1975 genom inrikesministeriets beslut. En ny stadsplan, vars syfte var att bevara stadsdelens karaktär, blev klar år 1981. Som en del av stadsplanearbetet uppgjordes bygganvisningar för Skata.
SKATA I MODERN TID
Detaljplanerna har uppdaterats efterhand. Planläggningens viktigaste målsättning är att bevara den värdefulla miljön. År 1993 fick Skata status som kulturmiljö av riksintresse. Samma sak konstaterades igen genom statsrådets beslut om den s k RKY-inventeringens uppdatering år 2010.
Under 1980-90-talen kom Skatas status som bostadsområde att revideras. Stadsdelens popularitet ökade märkbart och så också inflyttningen till området. Detta skede parallellt med ett ökat intresse för äldre bebyggelse även nationellt.
Affärs- och företagslivet har minskat i själva trähusområdet efter att de sista affärerna försvann under 1980-talet. Strengbergs tobaksfabrik, som lades ner i slutet av 1980-talet, har renoverats och inhyser i dagsläget förutom Staden Jakobstads förvaltning ett tiotal företag.
Invånarstrukturen av idag är förhållandevis brokig. Skata bebos av alla yrkesgrupper och ålderskategorier. Stadsdelens historia kan anses väldokumenterad. Modern tid har dock inte utretts lika genomgående, vilket lett till att Skata r.f. tillsammans med museimyndigheter och forskningsenheter vid Åbo Akademi, Turun yliopisto och Jakobstads Arbis, inlett ett utredningsprojekt med syfte att dokumentera livs- och levnadsvanor i stadsdelen Skata från början av 1900-talet till nutid.
Källa: Skata-föreningen stadsdelsplan, 2012
